Kastberga

Aj. Vaknade med migrän, av den svåra sorten i morse. Så det fanns inte så mycket att göra än att förflytta mig till soffläge, såklart gjorde Jaxon mig sällskap.

”Gick och letade” (i vårt jättestora hus) efter Jaxon. Hittade honom bland skor och väskor i hallen, där fanns den enda ljusstrimman i hela huset och den hade Jaxon hittat!

Jaxon: Hej.
Matte: Hej.
Jaxon: Ska du äta?
Matte: Mmm hade tänkt det.
Jaxon: Ser gott ut, tycker jag.
Matte: Glöm det!
Jaxon: Men kom igen, snälla! Kan jag inte få smaka?
Matte: Absolut Inte! Du har ju precis ätit snask, nu ska jag äta min middag.
Jaxon: Bara lite…
Matte: Jaxon, nej. Gå och lägg dig i korgen.
Jaxon: Lite?
Matte: NEJ!

Vi har precis tänt en mysbrasa, startat en film och smaskar på kardemummaskorpor, vi har det bra, Jaxon och jag ♥

Skynda! Kom med och kolla!

Det här är Sandra, vår nya ”familjemedlem”. En veteranmoped av märket Saxonette från 1963 som för ungefär två veckor sedan flyttade in till oss. Orginalskick med en maxfart på cirka 35 kilometer i timmen, vid bra väder, automatare och som oftast startar på första försöket. Hon transporterar Emma till stan (Eslöv), när hon ska jobba. Välkommen

Idag körde Martin till jobbet. Huset känns tomt. Efter semestern har Martin jobbat nära hemmet och på så vis kunnat köra hem på kvällarna. Nu är det ”som vanligt” igen.  Tillbaka på torsdag kväll. De första dagarna är jobbigast, det tycker nog både jag och mr Jaxon. Varje gång det har kört förbi en bil utanför har Jaxon ställt sig upp i soffan, men snart insett att det inte varit pappa, suckat och lagt sig ner igen.